Jag har varit kroniskt sjuk i mer än halva mitt liv. Jag har IBD, en inflammatorisk tarmsjukdom som går i skov, ibland är det bättre och ibland sämre. När stora saker planeras måste det alltid tas hänsyn till att det kan vara sämre när det viktiga sker.

Så på det sättet planerar vi även vårt bröllop. Vi har 15 månaders planeringshorisont, och jag utgår från det.

I det långa perspektivet – under hela bröllopsplaneringen, behöver det finnas luft och utrymme för paus. Vi försöker dela på uppgifterna och ta på oss det vi tycker är roligt, och att göra saker tillsammans. På det sättet delar vi på ansvaret, och om jag inte skulle orka eller min sambo skulle få mycket på jobbet kan den andra ta över. En viktig strategi har också varit att inte göra bröllopet för stort eller avancerat, för så länge som det känns hanterligt blir stressen mindre.

Olika faser i planeringen – olika saker behöver göras vid olika tidpunkter. Vi har en god överblick över vad som behöver göras när, och på så sätt kan vi försöka fördela arbete och stress över tid istället för att få allt samtidigt. Vi försöker också att inte fylla all tid som går, utan att ha tid att göra saker tillsammans som vi gillar och att det finns utrymme att skjuta på saker om jag inte orkar.

Sex till tre månader innan – nu behöver allt bestämmas. Maten ska planeras, drycken inhandlas, inbjudningarna ska skickas. Dekorationerna ska förberedas och teamet som ska hjälpa till behöver vara med på tåget. Vi har som mål att allt som inte har med mat att göra ska vara färdigt tre månader innan.

Sista tre månaderna – maten och gästerna. Vi kommer ha osa rätt tidigt för att få tid att planera ordentligt. Och maten kommer vara sådan att den går att förbereda, eftersom vi ska laga den själva med hjälp av vänner.

Det viktigaste är att veta vad jag behöver för att inte köra slut på mig själv. För jag vill kunna njuta av vår bröllopsdag!