I Svenska kyrkans tradition går brudparet tillsammans in i kyrkan och fram till altaret. Det är en symbolhandling som visar att de två personerna går in i äktenskapet tillsammans. Brudparet går först in i kyrkan, följda av brudtärna och marskalk, och under klockringningen spenderar de en stund tillsammans innan man blir äkta makar. För mig symboliserar handlingen att man går in i äktenskapet som jämlikar. Fram till mitten av 80-talet stod det med i vigselordningen att paret tillsammans går in i kyrkan, och för en del präster är detta mycket viktigt, och det kan ses som ett stort brott mot svenska kyrkans tradition att göra på andra sätt.

Traditionen att gå in till, eller som en del ser det, bli ledd fram till altaret och brudgummen av en förälder, oftast pappa, är en sed som kommit till Sverige på senare tid. Det är en anglosaxisk tradition, och en sed som var vanlig hos den brittiska överklassen. Att bli överlämnad av sin pappa ser en del som en trevlig symbolhandling, där föräldern visar att den godkänner äktenskapet eller där pappa får en stor och betydelsefull roll i vigselakten. Andra ser brudöverlämning som ett uttryck för en patriarkal tradition där pappan lämnar över kvinnan till mannen som om hon vore omyndig och utan egen vilja, att kvinnan blir en del i en transaktion mellan två män och är en passiv del i vigseln istället för en jämlik part som ingår i äktenskapet på egna villkor. Att hon är en vara och inte en person. Trenden tolkas också av en del som att konservativa värderingar blir allt vanligare i samhället.

Det finns också idéer om att brudparet inte ska se varandra innan vigseln, och en del väljer därför att mannen står vid altaret och kvinnan går in själv eller med sina tärnor om hon har sådana. På detta sätt ser paret varandra uppklädda för första gången i kyrkan, vilket både kan vara ett fint minne och kan ge fina fotografier. Andra väljer istället att ta ”first look”-fotografier innan vigseln, där en fotograf fångar tillfället då brudparet ser varandra för första gången innan vigseln. Ofta tas dessa bilder på en fin plats och kan bli ett fint minne. Om man väljer att ta fotografierna innan möjliggör man för att ha stunden innan vigseln tillsammans, och dela dessa minnen.